Så kan älskare (av) användas i en mening
- En älskare skulle han kunna vara.
- Jag svarade - kort och kärvt som en orättvist avskedad tjänare eller som en förbittrad älskare - :
- Hem, barn, ja, älskare - allt kunna de vara.
- Man hade på två år icke haft något att säga om fru Wenschen ; och nu visste alla, att hon åter hade en älskare, nämligen Grothusen.
- Er mors älskare ?
- Denna flicka har haft en älskare, som avlidit.
- Nog kan både en älskare och en äkta man bli bedragna, men det händer visst sällan när de önska det.
- Så upprepade man viskande namnen på hennes forna eller nuvarande älskare, men bjöd henne öppet till sig.
- En far, som förälskar sig i sonens käresta, en mor, som trår efter dotterns älskare, kärlek i förbjudna led, blodskam.
- Har mamma inte märkt att jag är en älskare, klippt ur någon hederlig gammal roman ?
- En älskare blott ?
- Hennes älskare var för alltid borta.
- Hon tycktes fylla sängen, hela rummet, en kvinna som bidar sin älskare, fuktig av åtrå.
- Så går en kvinna från mötet med sin älskare, när huset är mörkt och sover och icke får väckas.
- Min riddare och älskare, din skål !
- Och nu Dora... På hennes gudomliga kropp hade detta vanhelgande ingrepp företagits av Bettys egen broder, Doras egen älskare !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
