Så kan älskare (av) användas i en mening
- Peter var slagen ur brädet, på ett mera effektivt sätt till och med än om den tuktiga och korrekta fru Lilian tagit sig en älskare.
- - Levande ål slingrar sig under kniven, tvingad hustru tar sig älskare.
- Kanske sin älskare.
- - Han är inte här för att försvara dig nu, din älskare.
- Jag har sagt det åt Algernon... han har försäkrat mig... men vad försäkrar ej en älskare ?...
- En älskare blott ?
- Din blonde älskare skall dö, han skall slitas i stycken, han skall förtäras av gift... ja, du !
- Jag har varit din älskare, men aldrig din man !
- Han svingar sig upp på fönsterbrädet till henne och är lycklig som en ung älskare.
- Minns du, Jan, en ung polack, som någon tid var hennes älskare eller åtminstone beundrare ?
- Och nu Dora... På hennes gudomliga kropp hade detta vanhelgande ingrepp företagits av Bettys egen broder, Doras egen älskare !
- en älskare, en romanhjälte i synnerhet, borde ej vara så prosaisk, så jordisk.
- Fru Julia hade med sin vanliga, självsvåldiga uppriktighet talat sanning : Kurt var hennes älskare.
- Hem, barn, ja, älskare - allt kunna de vara.
- Har mamma inte märkt att jag är en älskare, klippt ur någon hederlig gammal roman ?
- Hade hon kommit hit med sin man och sin älskare ?
- Du sa så här : Du skulle skämmas att kokettera, när du är så gammal, att du ingen älskare kan få mer !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
